Pieces of my heart are missing you...

Det är sjukt att en så fin ponny som min Florran, att en ponny med den kapaciteten, hade oturen att få uppleva så mycket otrevligt under sitt liv?



Misshandel, för skarpa bett som gett urgröpningar i skelettet, kissing spines och spondylos.

Allt detta utsattes en ponny för, det kunde väl åtminstone räckt med en utav sakerna tycker man?
Men nej, då skulle ponnyn med den grymma kapaciteten, som älskade att hoppa, tävla, springa fort och arbeta i allmänhet, hon skulle utsättas för allt det.

Jag har flera gånger önskat att man fått henne från start, som ungponny. När hon fortfarande var oförstörd.
Då hade jag kunnat göra skillnad, vi hade kunnat klara allt.
Himlen hade bokstavligen varit det enda som kunnat stoppa oss.

För denna ponnyn hade något utöver det vanliga, det säger jag bara. Tyvärr fick hon aldrig riktigt chans att bevisa detta...

Men en sak är bevisat-
Livet är riktigt orättvist.


Kommentarer
Postat av: Anonym

Sånt är livet tyvärr, men man lär sig alltid något utav de tråkiga och hemska sakerna också!



Den låten lyssnade jag jättemycket på när jag fick ta bort min ponny. Den hjälper faktiskt.

2011-11-15 @ 19:33:12

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0