Min första ponny

Sommaren 2007 provred jag Källstorps Lima, en New Forest född 1993.
Hon var lite framtung, gick lite på bogarna och hade väldigt svårt för högergalopp, men jag var så kär. Världens tryggaste och snällaste ponny.

Lärde mig mycket under de tre åren med henne. Vi hade problem med att hon stannade i hoppningen, om jag inte gjorde precis, precis rätt. Detta visade sig att det berodde på att sadeln låg på bogarna, en sadel som alla sagt (då vi var oefarna inom det området) låg superbra. "Hon är bara dum och ni borde sälja henne". 


Men vilken förvandling säger jag bara. Även om vi aldrig fick till placeringar fick vi fina jämna rundor och äntligen slapp vi alla stoppen. Vi hade bra nollrundor, hela tiden. När vi väl var mogna för att börja skära in svängarna i omhoppningen satte hennes syn stopp, även om vi inte visste att det berodde på det då. 
 
Mamma hjälpte mig att rida till henne någon gång i veckan, då jag själv inte hade full koll på det där med att rida i form. Även en annan superduktig tjej i stallet hjälpte till då och då. Det tog på stoltheten att inte kunna själv, även om man visste att de var något tiotal år äldre, haha!
 
Vi lyckades faktiskt få lite pli på henne, hon var musklad som aldrig förr och slutade gå på bogarna. Hon blev mycket finare överlag och var supertrygg i hoppningen. När hon hade sina bästa dagar kändes det som vi skulle kunnat hoppat upp till himlen och tillbaka, hon bara klippte allt!
 

Vi hann även med att starta fälttävlan och det var det roligaste vi gjort. Dressyren gick sådär, men hoppmomenten var skitbra! Bara någon vecka senare var hon helt blind. Det skedde i samband med att hennes hagkompis Rosso var tvungen att tas bort pga Cancer och då hade hon ingen som "guida" hjälpa henne i hagen längre. Strax efteråt började hon gå in i saker och vi skickade iväg bilder till en ögonspecialist. Katarakt i båda ögonen.

Det märktes på andra sätt, när man tänkte efter. Hon var stensäker på taxering och skötte det helt själv, men i slutet började jag få taxera och det fungerade ju det med. Hon hoppade enbart på vad jag sa och litade på mig. Så galet lojal och snäll ponny, många skulle tvärvägrat.
 
Så till en underbar ponny med det allra bästa temeramentet- Vila i frid.


 
Vi var inte så aktiva inom filmandet, men här är när Limas förrförra ägare hälsade på! :)

Vår sommar i Helsingborg


Efter första, och enda, starten i fälttävlan! Glada tjejer!




 

 

 
 
 
 

Kommentarer
Postat av: Moa :)

Lilla söta Lima! :) <3

Svar: Våra vackra skimlar alltså! :) <3
Alexandra

2013-02-19 @ 00:00:19
URL: http://https://moatodal.wordpress.com/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0