Jaha, då var studenten avbockad! 

 

Själva studentdagen började som vanligt med att jag gick upp för sent och stod i pjamas när klassen började strömma in i vår lägenhet... Varför ändra på mönstret liksom? ;) Sedan fick vi en übergod studentfrukost med jordgubbar, stekt ägg, bacon, melon... You name it! Sedan sprang vi iväg för ett sista klassfoto ihop och därefter började vi tåga mot kyrkan där jag och Rebecca gjorde en himla snygg avstickare från klassen för att sjunga upp   ➝Jag sprang i mina Jeffrey på grus vid en kyrka, jag hade skrattat om jag sett mig själv!

Väl inne i kyrkan blev alla himla sentimentala och fina stipendier delades ut med massor av gråtkalas. Jag och Rebecca sjöng "Himlen är oskyldigt blå" och det var faktiskt folk som grät för budskapet "Älskling, jag vet hur det känns när broar till tryggheten bränns" för det är precis vad som händer oss just nu. Vi lämnar vår trygga hamn och ger oss ut på okänt farvatten och vi varken vet vilka stormar som väntar oss eller var vi kommer gå iland nästa gång. Jag antar att det är en del av själva tjusningen.

 

Efter kyrkan kördes vi runt i ett pimpat studentflak där bergsprängaren fått slut på batteri just idag, hur typiskt? Vi lyckades ändå sjunga och skrika högt och fick sedan höra fina tal av lärarna, fick betygen och rosor och sedan sprang vi ut och sjöng "Stand up for the champions". Klassiker.

 

Fick himla mycket kramar och pratade med lärare som hade mycket fint att säga och blommor och gosedjur hängdes om halsen. Väl hemma i Gislaved hade jag så underbara gäster och fick så fina presenter att jag blir lycklig av att bara tänka på det. Komplimanger haglade och vem blir inte glad av snälla ord? 

 

 

 

Tack så himla mycket för alla fina presenter, för allt fint sällskap och för kvällen i Falkenberg- även om det blev himla kaos med hemfärden då jag inte kunde ta mig hem och istället fick låna vår fritidsledares dusch, Nettan, fick visa ord och sedan hjälpte jag Julia att packa det sista innan sin hemfärd.