Vad hände där liksom?
Lite impulsivt tackade jag ja till att rida Doc i paddocken, för att utmana mig själv. Eller så tänkte jag inte alls. Välj själva!Kan ju börja med att säga att sen Ann-C ridit han regelbundet är han så mycket bättre med framåtbjudningen! Ett problem minere för mig, så jag försökte att vara stabil och låtsas att det var Blossom jag satt på! Trots att det var långt ifrån bra i vanliga mått så var det mitt bästa pass på honom och jag kunde till och med sitta ner någorlunda i traven. Sedan flaxade jag inte runt lite mycket heller och försökte hela tiden tänka på att vara lite bakom honom, är jag framför så har ingen av oss balans och det underlättar ju om en av oss vet vad den håller på med! (Tänk er Doc som en jättebebis som inte vuxit in i sin kropp ännu och saknar kroppskontroll.)
Kommentarer
Trackback
