Skrivit nationella i svenska idag,  bra innehåll blev det men tror det blev lite kort... Bara att vänta och se!

Då vi slutade så himla tidigt (vid 12 ungefär) bestämde jag mig för att rida innan jag körde bilen hemåt. Så himla glad att jag gjorde det för vädret var toppen, jag red bra och var inte så himla lat av mig. Ridningen från igår på Fair Lady satt kvar i kroppen och jag var mycket tydligare med inramningen, avsaktningar och ridningen överhuvudtaget. Red travbommar, galoppbommar och red igenom henne helt enkelt. Inte det vackraste ridpasset vi gjort, men ett nyttigt sådant.

Denna hästen är för mig ett lyckopiller.

Hur ska jag kunna lämna denna tös på Plönninge och aldrig se henne igen?

 

Jag vågar faktiskt påstå att utan denna hästen hade jag tappat sugen för ridningen, totalt. Det har varit så mycket motgång uppvägt med så lite framgång och glädje att det helt enkelt inte var roligt längre. Därför är jag glad att Plönnige har denna fina, fina häst som visade hur fel jag hade.