Den känslan

Det bästa med att ha en egen häst är att man känner den utan och innan. Man vet exakt vad som krävs och hur man ska rida.

Florran och jag blev så... okomplicerade. Vi bara rullade på! I början skrämde vi slag på läktarfolket som höll andan när det gick lite väl fort och i slutet fick vi massor av kommentarer som "Det ser så enkelt ut, jättefina rundor". Värmer lite extra när det kommer från vuxna, kunniga personer.

Här är en träning för Johan Lundin där vi bara lekte runt. Vi hade växt ihop i hoppningen, det var verkligen en njutning att rida henne.

 
 

The Story of Us

 
Då var man nere på skolan igen och eftersom ingen annan är här kan jag spela min musik hur högt jag vill och sjunga (högt) utan att någon klagar. Helt okej!
 
Jag undrar om det är någon duktig videoredigerare som läser bloggen, då jag länge velat göra en film om mig och Florran, men känner inte att jag skulle kunna göra den så bra som jag velat att den blir. Har dock några låtar jag väljer mellan, och det är dessa:
 
 
 


Det funkar inte att ha en vanlig puttinuttig sång till Florran, hon var så mycket mer än det. Hon var en kämpe, och ska ha en sång därefter. Hon var lik mig själv på många sett, bra på att putta folk bort ifrån en trots att man egentligen vill ha dem nära och släpper inte in folk för nära en själv. Hård yta helt enkelt- det var vi.
 

En pusselbit saknas

Tiden går snabbt.
 
Nu har det gått mer än ett år sedan Fire Flory lämnade oss. En häst som gjort avtryck i mitt liv. Unik, underbar och galet missförstådd.
Önskar man fått hennes som unghäst och gett henne en bra uppväxt.
 
Då hade det inte funnits några gränser för vad den ponnyn kunnat göra.
 
1995-2011
 

 
 

Unforgettable


Don't forget me, I begged
I remember you said
"Sometimes it lasts in love but sometimes it hurts instead"








Time to clear the air...

HATAR när man inte kan svara till personen i fråga, när inte personen vågar skriva något man kan kontakta dem på, i rädsla för att bli ifrågasatt?

En person ifrågasatte om jag ens saknade Florran. Om jag ens sörjde henne.
Hon menar på att jag redan letar nytt.



Är det fel att försöka leva vidare?
Jag tycker om hästar och vill inte vara hästlös, därför har jag kollat på nytt, även om det var så nyligen Florran försvann.

Det gör faktiskt ont när du skriver så. Florran var otroligt speciell och jag har kämpat ihop inlägg för att försöka beskriva för er hur fantastisk hon är var. De är tagna från hjärtat. Texterna som finns nedskrivna betyder någonting, iaf för mig.

Grejen är just den att jag vill ha mitt sista ponnyår, eftersom jag aldrig hann uppnå mina mål med Florran...

Jag vet att det enda som hjälper när man mist en häst är att försöka läka hålet i hjärtat med en ny häst som kan fylla en med kärlek ,det är just det man behöver.

Jag har alltid haft svårt att fatta att någon försvinner. Mina ponnyer, mina hundar. Jag vet inte hur jag ska reagera när det händer. Istället stänger jag av. Då känns inte smärtan lika väl.

Det betyder inte att jag inte saknar henne. Det gör jag. Ni har inte sett mina tårar. Ni behövde inte gå runt i 2 månader med vetskapen om att er ponny lider och att ni inte kan göra någonting alls åt det. Ni behövde inte känna den tyngden på era axlar. Ni vet inte.



Du ville så mycket mer...

... Än vad din kropp klarade av.

Finaste Florran <3


Words..

Lite hälsningar som jag fått, riktigt fina- Tack <3




"r.i.p, riktigt synd att en så fin häst var tvungen att bli dålig. Men hon har det iaf bättre nu. ♥"


"Riktigt tråkigt, speciellt på hur tajta och duktiga ni blev ihop med tiden gumman, men nu har hon det bra och lider inte mer ♥"


"tror att jag kan säga med säkerhet att alla i stallet tänkte och tänker på er idag. kram på er"


"Helt unik ponny. Skönt för henne att vara på de evigt gröna ängarna nu och inte behöver känna någon smärta. R.I.P ♥"


"detta är nog en ponny alla nästan gilla man kan bara få den en gång i livet♥♥ finns bara en ponny som är denna undebara♥♥ FIRE FLORY"






Även om du var väldigt speciell, så var du även väldigt älskad.


Sov gott, älskade Fire Flory♥....


Pieces of my heart are missing you...

Det är sjukt att en så fin ponny som min Florran, att en ponny med den kapaciteten, hade oturen att få uppleva så mycket otrevligt under sitt liv?



Misshandel, för skarpa bett som gett urgröpningar i skelettet, kissing spines och spondylos.

Allt detta utsattes en ponny för, det kunde väl åtminstone räckt med en utav sakerna tycker man?
Men nej, då skulle ponnyn med den grymma kapaciteten, som älskade att hoppa, tävla, springa fort och arbeta i allmänhet, hon skulle utsättas för allt det.

Jag har flera gånger önskat att man fått henne från start, som ungponny. När hon fortfarande var oförstörd.
Då hade jag kunnat göra skillnad, vi hade kunnat klara allt.
Himlen hade bokstavligen varit det enda som kunnat stoppa oss.

För denna ponnyn hade något utöver det vanliga, det säger jag bara. Tyvärr fick hon aldrig riktigt chans att bevisa detta...

Men en sak är bevisat-
Livet är riktigt orättvist.


When you're gone

Everything that I do

reminds me of you



Do you see how much I need you right now?




En av de allra sista bilderna, inte lite gråtfärdig där heller... <3

There's another day for you and me in Paradise... ♥

Loved you once, love you still.

Always have, always will



Äntligen får du vila i frid, utan smärta.




1995-2011.♥




Älskar dig, nu och föralltid och kommer aldrig att glömma dig

It's okey to be afraid...

Som ni kanske gissat mår inte Florran alls bra. Hon mår sämre för varje dag och det är hemskt att uppleva. Man blir nästan gråtfärdig när man ska hämta in henne i hagen, för hon är så glad över sin morot och sedan kan man bara ställa in henne i boxen. Det går inte borsta henne. Vi har gett upp tanken att lyfta bakhovarna för länge sedan.

I fredags fick jag besked av mamma att försäkringsbolaget äntligen gav oss tillstånd, att min Fire Flory ska få slippa lida mer.
Jag blev ärligt talad så lättad att jag fick hålla tillbaka tårarna, eftersom jag satt inne på Halmstads tågstation.

Detta är det enda rätta, ändå är det fel på alla sätt.
Jag trodde inte att du skulle kunna rota in dig så djupt i mitt hjärta på ett år.
Ett år där du varit hur helvetes jobbig som helst mot mig. Bitit mig oräkligt antal gånger, sparkat mot mig.
Ett år där du lärt mig vad kärlek är.
Ett år jag aldrig glömmer.
En ponny man aldrig glömmer.

F i r e  F l o r y





Äntligen.

Äntligen, äntligen har vi fått besked.
Njuta av varje dag nu ♥

1 års jubileum..

Firades på Husaby Hästklinik 1 november...

Kan tänka mig tusen roligare sätt att fira den på... :/ <3

Gamla bilder till nu..


En heldag på Huseby Hästklinik...

Idag åkte vi upp till Skara för att se om de med bättre röntgen och ultraljud kunde hitta något annat som orsakade smärta, och som kunde åtgärdas!
Först började vi med att longera, men denna gången vägrade hon att ens galoppera... Det har inte blivit bättre med 4 veckors vila iaf..

Sedan blev det röntgen och där såg de samma sak som innan, Kissing Spines på två ställen i ryggen MEN de anande något mer längre ner i ryggen...
Så därför blev det ultraljud längs ryggraden och det visade sig att hon även har Spondylos.
(Ser ni "bryggan" på bilden? Detta är dock en bild på en människa..)

Detta är ännu värre än Kissing Spines, enligt veterinären, då det oftast orsakar mer smärta.
Spondylos växer fram väldigt långsamt så även detta har funnits på G några år.
Så nu har Florran antingen ont pga av Spondylos, eller en kombination av Kissing Spines OCH Spondylos.
Och det finns inte ett skit någon kan göra för att hjälpa henne!

Ingenting!...


They don't know what we've been trough.



You got Me


It's feels so good, It must be love
It's Everything that I been dreaming of

I give up, I give in, I let go , let's begin.
There's no matter what I do.

Cause my heart is filled with you...




Serious stuff..

Okej, nu känner jag att det är på tiden att även ni bloggläsare får veta vad jag har sörjt i exakt en vecka och en dag nu. Har inte orkat ta tag i det och skriva ner det, men nu så ska det bli av.



Jo, förra måndagen åkte jag och mamma till Vaggeryds Vetrinärklinik med Florran för att kolla henne grundligt, med röntgen och allt.
Hon har varit konstig och stannat, fast hon älskar att hoppa och klippet har inte funnits där.  Florran gör inte så bara för att jävlas, som vissa andra hästar kan. Vi fatta att något var fel, men inte VAD som var felet! Vi har hållt på med kiropraktor och Biolight och efter behandlingarna har hon varit super- ett tag.
Sedan var man tillbaka på ruta 1, igen.

Vi började med att vetrinären skulle känna igenom henne lite, och vi sa att hon är lite känslig bak. Vetrinären fick vara snabb.. Sedan sprang jag med henne och därefter in i ridhuset.
Florran protestera rejält när hon skulle galoppera ( hade hon inte gjort på en vecka då heller) och vetrinären tyckte hon såg stel ut bak. Vi kom överrens om röntgen, då det absolut inte skulle gå att böja henne. ( När Florran har ont sätter det sig på psyket, och hon reagerar med att försvara sig själv så fort det gör ont).

De vuxna skickade iväg mig in i väntrummet (Under 18 får inte medverka inne på röntgen..) och fick inte så mycket ro där. Försökte tänka positivt.

Sedan ropade dom in mig och gav mig beskedet Kissing Spines på två ställen i ryggen.

Livet rasar igen.






Skriver mer om vad Kissing Spines är, senare..


All that I do, I do it for you

Känns inte alls bra det här... Hatar att känna mig så maktlös!!

Älskade, finaste, konstigaste ponnyn <3

Too beatiful for your Destiny....


You turned my whole world upside down.



Simple as that.
Three words.
I .  L O V E  . Y O U 

Little miss Perfect?





The most beautiful thing I know in life.. <3

Tidigare inlägg
RSS 2.0