Det bästa med att ha en egen häst är att man känner den utan och innan. Man vet exakt vad som krävs och hur man ska rida.

Florran och jag blev så... okomplicerade. Vi bara rullade på! I början skrämde vi slag på läktarfolket som höll andan när det gick lite väl fort och i slutet fick vi massor av kommentarer som "Det ser så enkelt ut, jättefina rundor". Värmer lite extra när det kommer från vuxna, kunniga personer.

Här är en träning för Johan Lundin där vi bara lekte runt. Vi hade växt ihop i hoppningen, det var verkligen en njutning att rida henne.