På väg ner mot stugan fick jag ett infall om att svänga förbi Plönninge och hälsa på "min" vackra Beijng. Det var fullt med blinningar så hästarna stod inte stilla många sekunder och de såg ut som tunnor allihop!

 

Fick lite kvalitétstid med min donna, även om hon troligen inte kände igen mig nämvärt så var hon glad och jag var superglad att få träffa henne igen!

 

Bästa hästen på hela Plönningegymnasiet, helt klart. Denna tokan kommer jag seriöst aldrig att glömma.