*När folk snackar bakom ens rygg (illa nog, men skitsnacket finns överallt) men någon känner sig tvungen att framföra det. Jag är, till skillnad från många andra, hellre ovetande lycklig än olycklig.

 

*När man stället upp till 100% för någon, inte får något tillbaka och det knappt uppmärksammas. 

 

*Jag är den eviga lyssnaren. Jag lyssnar, ger råd, försöker alltid vara så ärlig det går och vara positiv och peppande. En bra egenskap enligt många, men att lyssna på för mycket negativitet tär på en och tynger en.

 

*När folk aldrig blir nöjda. 

 

*När folk har en förkärlek till att trycka ner andra för att få sig själva att må bättre. Att jämt förminska sina egna misstag och förstora andras. Vill spy på det!

 

*När man säger "Vi måste ses snart" och man vet att det inte kommer hända. Det sägs bara av ren artighet till varann. 

 

*Att inte veta vad jag vill bli i livet

 

*Myggor och fläskpannkaka